The Starter |
« » |
Så under förra veckan tänkte jag äntligen att "nu har det nog kommit tillräckligt med episoder av The Starter för att jag ska kunna lyssna på några". Tji fick jag. Två dagar senare hade jag lyssnat igenom alla tretton episoder som för tillfället är släppta på podiobooks.com.
The Starter är uppföljaren till en bok kallad The Rookie och handlar om intergalaktisk amerikansk fotboll. En trevlig kombination av sport och science fiction. Visst det är amerikansk fotboll, men inget illa med det. Jag har varit ett långtida fan av Blood Bowl och det här har vissa likheter med Blood Bowl bara att fantasy är utbytt mot science fiction.
Ivarjefall så är det här väl en sorts rekommendation. Enligt en wiki som jag såg på Scott Siglers (som förövrigt är författaren till det här, och författaren till en massa annan oerhört trevlig gratisuljudboksunderhållning) sida så är det här en serie med sju planerade böcker!
En av de trevliga sakerna i den här serien. Eller något som jag tycker lyckas ganska bra i alla fall är att huvudpersonen i böckerna (Quentin Barnes) egentligen är litet av en skitstövel. Men samtidigt så är allting skrivet (uppläst) ur hans perspektiv så det är litet som i en av de där Harry Potter böckerna där Harry plötsligt blev tonåring och angstig och man som litet äldre läsare bara suckade och skakade på huvudet. Detsamma är här. När Quentin suckar djupt åt korkade personer som är tio år äldre än honom och suckar åt honom så är det de äldre man sympatiserar med och bara väntar på att också Quentin ska inse det hela.
Mycket lyckat skrivet sådant. Så att det inte heller blir störande på något sätt.
Och det här inlägget kan ge mig in på två olika andra inlägg. Endera skriver jag ett kort inlägg om mitt förhållande till amerikansk fotboll (så gott som icke-existerande) eller så skriver jag ett megalångt inlägg om "podcasts I listen to" (vilket är raka motsatsen till icke-existerande, jag lyssnar på så många podcasts att jag skapat olika "tiers" för min prioritering när jag lyssnar).
Jag har ju också en vecka på mig än att göra "för 20 år sedan"-spelnostalgiinlägg. Så mycket man borde skriva!
The Starter är uppföljaren till en bok kallad The Rookie och handlar om intergalaktisk amerikansk fotboll. En trevlig kombination av sport och science fiction. Visst det är amerikansk fotboll, men inget illa med det. Jag har varit ett långtida fan av Blood Bowl och det här har vissa likheter med Blood Bowl bara att fantasy är utbytt mot science fiction.
Ivarjefall så är det här väl en sorts rekommendation. Enligt en wiki som jag såg på Scott Siglers (som förövrigt är författaren till det här, och författaren till en massa annan oerhört trevlig gratisuljudboksunderhållning) sida så är det här en serie med sju planerade böcker!
En av de trevliga sakerna i den här serien. Eller något som jag tycker lyckas ganska bra i alla fall är att huvudpersonen i böckerna (Quentin Barnes) egentligen är litet av en skitstövel. Men samtidigt så är allting skrivet (uppläst) ur hans perspektiv så det är litet som i en av de där Harry Potter böckerna där Harry plötsligt blev tonåring och angstig och man som litet äldre läsare bara suckade och skakade på huvudet. Detsamma är här. När Quentin suckar djupt åt korkade personer som är tio år äldre än honom och suckar åt honom så är det de äldre man sympatiserar med och bara väntar på att också Quentin ska inse det hela.
Mycket lyckat skrivet sådant. Så att det inte heller blir störande på något sätt.
Och det här inlägget kan ge mig in på två olika andra inlägg. Endera skriver jag ett kort inlägg om mitt förhållande till amerikansk fotboll (så gott som icke-existerande) eller så skriver jag ett megalångt inlägg om "podcasts I listen to" (vilket är raka motsatsen till icke-existerande, jag lyssnar på så många podcasts att jag skapat olika "tiers" för min prioritering när jag lyssnar).
Jag har ju också en vecka på mig än att göra "för 20 år sedan"-spelnostalgiinlägg. Så mycket man borde skriva!
| Skriv en kommentar |

Mosse
Har i och för sig The Starter (likaså The Rookie) i bokformat redan, men Siglers uppläsning är såpass stämningsfull att jag hellre har honom att läsa den för mig än läser den själv.