Unga Astrid

20.09.2018 kl. 17:20

Så igår var jag och se på Unga Astrid, tidigare i våras såg jag Astrid - En Berättelse på Yle Arenan (tyvärr inte där längre) och när jag kollade om dokumentären fanns med på Letterboxd så råkade Unga Astrid dyka upp bland sökresultaten.

Först funderade jag hur jag inte hade hört talas om en sådan film innan jag såg att den bara hade visats någon månad tidigare i Berlin. Den hade inte kommit ut för vanligt folk än.

Så det var bara att vänta och lyckligtvis kom den ju i Karis under premiärveckan.

När Terry Pratchett dog så skrev jag att han var en av de författare som påverkat mest hur jag ser på världen. När jag såg dokumentären om Astrid Lindgren kunde jag inte annat än tänka att den andra av de författare som påverkat mest hur jag ser på världen är definitivt hon.

Det finns minnesbilder jag har som är direkt förankrade i endera hennes berättarröst i TV eller från kasettband. Eller annars något av hennes verk. Jag minns hur jag efter att ha sett Pelle på Saltkråkan plötsligt blev pacifist och gjorde mig av med alla plastpistoler jag hade. Det var kanske inte långvarit men efter det har jag nog medvetet alltid låtit bli att köpa plastpistoler.

Lyckligtvis så kan man låna andras eller använda en käpp som ser ut som ett vapen, så jag är helt klart en fuskpacifist. Men det finns ändå alltid kvar där i bakhuvudet, hur mycket jag än gillar att spela våldsamma datorspel.

Eller så minns jag när hon dog och det var samma år som jag första gången spelade på Raseborgs Sommarteater och Bröderna Lejonhjärta och det kändes litet som ett sätt att... fortsätta.

Unga Astrid då? Det är svårt att bortkoppla berättelserna och allt det andra från själva filmen. Det är en väl avgränsad berättelse som fokuserar mest på den del som kanske inte är den mest bekanta. Samtidigt som det är den mest.. tongivande.

Jag skulle säga att det är väl värt en titt, även om jag väl mest bölade tyst igenom den. Men det visste jag ju före jag gick och såg den också.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.