Top 10 filmer från 2017

30.12.2017 kl. 14:40

Året lider mot sitt slut. Så nu ska jag stressa ihop en topplista över filmer. Jag gör så som jag gjort tidigare år, det vill säga jag gör listan nu och listar endast filmer jag sett under 2017 som kom ut under 2017 (på imdb kan några av dem kanske kommit ut 2016, men det är oftast på grund av någon filmfestival i någons bakgård).

Jag tror att jag såg till och med färre litet udda bra filmer i år. Jag började med en Letterboxd diary någon gång i augusti (som jag fyllde med litet backlog), där jag i likhet med BGGs “played” list listat alla filmer som jag sett under hela året. Som man kan se från listan har jag prioriterat att se på CHiPS, How to be a Latin Lover och Snatched över sådana filmer som kanske faktiskt kunde ha varit bra.

Så det var mina ursäkter. Här kommer listan.

 

10. King Arthur - Legend of the Sword

Okej… den här filmen förtjänar kanske inte att vara på den här listan. Den verkar sönderklippt och slumpmässig. Det finns mycket som inte alls fungerar. Väldigt mycket. Så varför är den här på tionde plats?

Tja… Mest just för att den är så “hatad”. Jag tycker att det här är en underskattad film. Den har mängder med härlig galenskap som jag har otroligt svårt att tycka illa om. Öppningsscenen är fantastisk och underlig på samma gång. Det finns en stil i filmen som gör att människor som tycker att saker torde vara någorlunda historiskt korrekta förmodligen blir galna. Men jag åt upp alltsammans. Allt från… Bläckfiskmonster i underjorden till ett slagsmål med en Frazettamålning och gigantiska elefanter. Det finns mycket som inte fungerar alls. Väldigt mycket. Men jag tycker ändå att den här filmen förtjänar en chans.

 

9. Free Fire

Den här filmen gick jag in i helt blind. Jag kollade litet på “vad har Armie Hammer gjort på sistone?” (jag har förmodligen nämnt det tidigare men jag har mancrush på Armie Hammer) och såg en film som verkade åtminstone ha en intressant cast. Det här är också kanske en film som inte passar direkt in på topplistan, men jag väljer att använda mina lägre siffror till att rekommendera filmer som man kanske inte sett eller valt att undvika.

Det som den här filmen känns som är litet av ett rollspelsscenario. Det tar mig tillbaka till sessioner av Neotech 2 där rollpersonerna och spelledarpersonerna skjuter på varandra i något komplex någonstans och slängskottstärningarna flyger över bordet och det jublas över skadetabeller. Det här är filmversionen av det.

Det innehåller dessutom den paranoia som rollpersoner så ofta har: “-I ready my weapon” “-it’s an old lady who wants to help you!”.

 

8. T2: Trainspotting

Det här var en film som jag nästan glömde att hände i år. Men den är ju nog väl värd en plats här i topp-10. Jag vett att jag borde ha tagit en ny titt på första filmen innan jag gick in. För det var ganska mycket referenser som jag mer eller mindre hade glömt bort. Men också speglingar som var otroligt tydliga. Och filmen hjälpte ju till på sina ställen för att man skulle komma ihåg vad det hela handlade om. Och Spud. Damn you Spud.

 

7. Wonder Woman

Spud dök ju upp i den här filmen också. (Vilket gör att jag börjar fundera över hur många skådespelare som är med i mer än en av listfilmerna, vi får väl se) Men kanske han inte var huvudattraktionen i den här. Det är väl här som jag ska gnälla över superhjältefilmer. (även om jag har en till kommande på listan) De har en formula som har gjort att trots att många av dem som kommit ut i år varit bra. Så har de inte haft något som gjort att jag hoppat upp av glädje. De har alla varit exakt som väntat. Wonder Woman är egentligen inget undantag, förutom då två relativt kraftiga undantag för mig. Jag tror kanske att de båda undantagen sker under samma scen dessutom. Det ena är en scen som man kanske kan kalla “ingenmansland” och det andra är Wonder Womans temamusik.

Av någon orsak har jag haft svårt att urskilja riktigt häftig filmmusik på sistone. Då menar jag något litet trevligt tema som man känner igen nästan genast då den dyker upp. Wonder Womans när det dök upp i Batman v Superman var något som jag redan då visste att det här måste man höra mera av. Det används sparsamt i Wonder Womans egen film. Men när det sedan dyker upp där i musiken så är det definitivt ett så kallat “fist pumping moment”.

Så superhjältefilmer är förutsägbara och därför litet tråkiga trots att de är bra. Men en måste man ju ha på sin lista.

 

6. Dunkirk

Från ett världskrig till ett annat. (Cillian Murphy var också med i Free Fire, så jag har åtminstone två skådisar i två filmer hittills. Ifall någon har koll) Det här var en intensiv film, nästan dialoglös. Det var bara tryckande musik och stiliga bilder och stämning och sådantdär “good shit”. Bland många saker jag gillar i filmen är hur fienden aldrig syns. Det skjuts litet men man ser dem egentligen aldrig. Det här är… liksom en annan sorts film. Det är förstås också en film som ska upplevas på bio och som förmodligen borde ha upplevts på IMAX eller någon annan gigantisk skärm. Men det är ju inte så många som har möjlighet till sådant.

 

5. Baby Driver

Edgar Wrights film som är helt i takt med musik. Mer eller mindre. Jag vet inte om andra gör det, men jag förmodar att de gör det. När jag ibland går omkring med mina öronsnäckor i öronen och lyssnar på musik så blir plötsligt fotstegen i takt med musiken. Blicken flyger över omgivningen i samma svepningar som musiken gör och jag svänger in en mindre gatan perfekt till något trumslag.

Baby Driver är filmen som… visualiserar den känslan. Jag förmodar att man endera ser fånig ut eller att ingenting märks när man lätt svänger i takt med musiken när man vandra längs med gatan. Men i den här filmen är man den coolaste någonsin. Eller filmen är den coolaste någonsin. Jag tror öppningsscenen finns på youtube. Och det hör nog till en av de härligaste biljakterna i takt med musik någonsin. Det finns ett antal sådana sekvenser i filmen och de är alla bara helt otroligt härliga att titta på. Baby Driver är helt enkelt bara en underbar upplevelse… Liksom.

 

4. Tuntematon Sotilas

I Dunkirk hade vi en front och här har vi en annan. (några år senare). Om britterna har sin evakuering att titta tillbaka på så har ju vi här östra svenska riket vår egen lilla krigsberättelse. Det är ju jubileumsår som knappast någon har missat och under årets lopp har ju också jag gått från att inte veta så mycket om Tuntematon Sotilas till att åtminstone vara där runt medelfinländaren när det gäller uppskattning av verket. Så en ny film blev det ju. En film som kombinerar det man är van vid i internationella (läs: amerikanska) krigsfilmer med litet lokal prägel. Det är ju de “lokala” detaljerna som jag själv fastnade för. Det är sällan som film får skog “rätt”. Jag förmodar att skog ser litet olika ut i olika delar av världen. Men i Tuntematon Sotilas fick jag nog så mycket njutbar skog som jag inte sett sedan Ronja Rövardotterfilmatiseringen. Några av mina favoritbilder var av småkryp i mossan som gjorde sitt medan människorna mördade varandra där ute. Ett tecken på hur en skalbagge knappast bryr sig om krig. Och förmodligen också någon sådan där symbol över hur den enskilda krigaren är som en skalbagge i det stora kriget.

En av de starkaste scenerna i flmen kommer riktigt i slutet just före bombardemangen avslutas och Finland slutgiltigt förlorar kriget. Det… som där aldrig tycktes ta slut tycktes aldrig ta slut mer än vad det någonsin gjort tidigare och det är i de exemplen som man känner en hundradel av det som det kan ha varit.

När jag förklarar värnplikten i Finland för utlänningar brukar jag säga arméns viktigaste uppgift är att utbilda pacifister. För när man kryper omkring i mossor och tanken om hur mycket värre det skulle vara om det verkligen var situation så vet man att det vill man aldrig vara med om. Slutdelarna av Tuntematon Sotilas gör litet liknande saker.

 

3. LEGO Batman

Det här är den andra superhjältefilmen på min lista och den hör inte riktigt i samma kategori som Wonder Woman och allt det där andra i superhjälteväg. Istället är det här en glädjefull fest full av diverse saker i olika nyanser av svart och en mer eller mindre perfekt Batman där alla olika batmanvarianter tycks vara kanon och ändå inte. Det är bara galet och roligt och som det brukar bli i den här listan varje år så tycks jag ha svårt att komma på saker att säga om den absoluta toppen. Speciellt med tanke på den roman jag just skrev om fjärde platsen…

Men jag gillade ju LEGO: The Movie och det här… bygger vidare utan att bygga vidare men ändå bygger vidare. Jag vet inte. Men bra är det och allt fungerar. På ett sätt som… Jag vet inte. Everything is Awesome? (i instrumental hissmusikvariant)

 

2. Blade Runner 2049

När det började pratas om en Blade Runner 2 för ett antal år sedan så kunde man ju inte annat än skaka på huvudet och sucka djupt. Det fanns väl inte mycket hopp för en sådan reboot eller remake eller vad det nu kunde vara. Men sakta och försiktigt så dök det litet hopp upp. Denis Villeneuve var tydligen någon som folk litade på (Arrival var ju i min top 10 förra året) och det kunde ju kanske bli helt kompetent.

Slutresultatet var ju något som kanske gick längre än det till och med. Blade Runner 2049 lyckas på något sätt behålla den föregående filmens mystik och ambiguitet och istället göra en annan berättelse som ändå tar tydligt avstamp i den gamla filmen.

Det är inte bara visuellt av bara fan utan där finns också en massa annat att bara gräva i om man så vill. En av de centrala grejerna som jag verkligen gillade var i Joi och hennes funktion och hur hon fungerade på diverse olika plan. Det har säkert skrivits mycket om och kring alltsammans och mycket bättre än vad jag någonsin kunde.

 

1. Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi

Efter alla besvikelser med superhjältefilmer (se ovan) och hela tanken om hur de här absolut största filmerna förmodligen alla är samma sak om och om igen. Disney äger hela världen och allt sådant. Så… Jag var förstås förväntansfull när det kom till The Last Jedi. Rian Johnson har figurerat på listor förr och han har som person dykt upp på podcasts som jag lyssnar till under åren. Så han har byggt upp en hel del sympaticred där även om han gjorde en film som inte var så bra så skulle den säkert ändå vara bra.

Nå The Last Jedi var ju bra ändå. Det hände saker tidigt i filmen som gjorde mig hoppfull och sedan hände det en litet större grej som helt vände upp och ned på filmen och halvvägs igenom visste jag inte vad som skulle hända.

Jag trodde att jag visste ungefär vad som skulle hända i alla dessa filmer. På samma sätt som med superhjältarna så var det samma berättelse om och om igen med litet olika detaljer och litet positiva grejer. Men istället fick jag… Det här.

Jag har inte skrivit något eget inlägg om The Last Jedi för jag har varit litet upptagen med utomlandsresa och premiär. Jag känner att jag kanske borde skriva något helt eget om den, men samtidigt… Så vet jag inte om det behövs. Men jag rekommenderar The Last Jedi något oerhört. För några år sedan sade jag Mad Max: Fury Road åt alla. Star Wars är litet annat (mest för att man gärna borde ha sett tidigare filmer för att få ut något av det hela. Om de här nya Star Wars-filmerna har lärt mig något är det hur många människor som aldrig tittat på Star Wars) men den är trots det något som borde ses, även om jag gissar att alla väl kommer att se den.


Så här var min lista. På platserna 11-15 finns filmer som Logan, War for the Planet of the Apes, Get Out, John Wick 2 och Valerian. Superhjältefilmerna som Thor, Spiderman och Guardians 2 finns säkert där någonstans i gruppen “bra men inte tillräckligt bra”. Thor var förmodligen den bästa, men till skillnad från The Last Jedi så lyckades den inte överraska på samma sätt. Det finns ju också en massa draman och sådant som kommer att komma på riktiga kritikers topplistor. De flesta av dem har jag nog inte sett. Förmodligen kommer jag att se dem förr eller senare (inte tog det mig bara tio år att se There Will Be Blood här förra veckan) men lättare är det att göra lista om man inte har för många bra filmer att välja mellan.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:
Här har du min lista. Litet lika men ändå rätt så olika. Det var kul.
Fantastix11.01.18 kl. 10:30

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.