Okänd Soldat

Publicerad 15.06.2017 kl. 14:15

Jag är med i Okänd Soldat i Harparskog som har premiär idag. Så för att lätta på nerverna litet ska vi se om jag kan hitta på något att skriva så här i allmänhet. Faktum är att jag funderat en stund på att skriva men det har inte riktigt blivit av. I fjol skrev jag ju om Sound of Music så det här kanske är något litet liknande.

Fast i det här fallet är det inte en tjugoårig historia. Faktum är att för ett år sedan den här tiden hade jag inte läst igenom boken och inte heller sett hela filmen (den är ju alltid på i bakgrunden på självständighetsdagen men jag hade aldrig sett igenom alltihop). Så istället hade jag kanske vissa fördomar om Okänd Soldat. Inte så mycket att jag inte tänkte redan från att pjäsen utannonserades att "sedan när de söker ryssar som ska dö så ska jag nog se om jag får vara med där".

Faktum är att jag tänkte att Okänd Soldat kanske är "bra för att vara finländsk". Kanske litet nationalromantik som förstärker allt det som vi finländare brukar gilla att lyfta fram. (Saker som tystnaden, att bita ihop och annars bara lida ensam. Ni vet sådana där kvaliteter som alla finländare strävar efter.)

Till slut satte jag ner mig för att verkligen läsa igenom boken. Det var en trög start, jag hade en gammal bok som luktade tobak så det var nästan litet jobbigt att läsa. Men när jag väl kom igång så flög sidorna förbi i en jäkla hastighet. Mindre än två dygn tror jag det tog att komma igenom den. Jag brukar alltid ha litet fördomar om böcker som räknas som någon form av klassiker. Men det här var ju nog en bok av den sorten som också den "vanliga människan" kan läsa. (Jag borde ju ha kunnat räkna ut det eftersom den är en klassiker på grund av dess popularitet)

Samtidigt var den ju rätt långt ifrån den bild som man hade fått av den från olika kommentarer här och där. Det som folk alltid nämner är de olika... hur ska man nu säga "badass moments" som finns i berättelsen men det är ju helt klart inte alls de som grejen handlar om.

Ett exempel som jag alltid blir och fundera på i mitt huvud är rätt tidigt i boken när soldaterna hittar en död ryss ute i vildmarken. De plundrar soldatens fickor och lämnar liket där ute. Sedan finns det ett stycke till där berättaren nämner soldatens namn, ålder och födelseort. Och sedan också dödsdatum och plats. Ett litet stickspår av den sorten som träffar så otroligt rätt. Varje död är en tragedi och kriget är meningslöst. Det är vad det hela handlar om.

Det är en skillnad med t.ex. Band of Brothers (som jag ibland tänkte på när jag läste boken) eftersom den TV-serien handlar om de segrande. Det finns en slags skillnad i förhållningssättet. Det amerikanska "Vi gör en skillnad". I Okänd Soldat finns det inget sådant man kan trösta sig med när alla liv har kastats bort. På en "god andra plats" hamnar man i alla fall.

Som vanligt känner jag att jag har litet svårt att uttrycka vissa saker ordentligt och mest blir det bara litet löst pladdrande här. Det handlar något om hopplöshet och mänsklighet och andra sådana ord.

Och det lönar sig säkert att komma ut dit i Harparskog och titta på pjäsen också. Fast man kan väl inte lita på mitt ord eftersom jag är jävig i just den här frågan.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver?
Visst ska jag komma med familjen och se på Okänd soldat!
Bea15.06.17 kl. 20:19

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.