Allierad natur

Publicerad 08.03.2017 kl. 12:55

Jag skulle ju skriva om Lego Batman. Men sedan blev det bråttom på jobbet och jag skriver ju bara blogg när jag har tråkigt på jobbet.

Så dök det upp något annat jag såg. Faktum är att jag sett rätt mycket den sista tiden. Filmerna har mer eller mindret hopat sig på hög. Men Moonlight har jag inte hunnit med trots att jag väldigt gärna skulle vilja se den. Men det får kanske bli sedan i hemmavideoformat.

Men det som dök upp var Moana/Vaiana. Nu har jag inte så mycket att säga om själva filmen egentligen utan istället tänkte jag på en annan sak som jag tänkt på en massa genom åren. Förmodligen finns också det här i ett gammal blogginlägg här, men jag är sådan som alltid vill älta samma saker om och om igen ibland.

Det är ämnet om naturen, vildmarken som en vän. Ett "safe place". I berättelser, så porträtteras vildmarken på olika sätt. Ofta som en farlig plats. Men graderna av fara varierar beroende på... synvinkel.

Jag har väldigt svårt att förklara det här märker jag för det handlar litet om en känsla som kanske inte alltid helt stämmer.

Det klassiska exemplet är skogen. En klassisk bild är någon ensam i skogen i mörkret och musiken är tryckande och när som helst kommer något hemskt att hända. Vargarna, yxmördarna eller träden är ute efter en. Den andra sidan är skogen som ett hem, skyddet från makter utifrån där man kan gömma sig och känna sig säker.

I Moana var det intressanta att det var havet som var den trygga platsen. Som finländare så tycker ju jag att skogen är den mest säkra av alla platser. Den finns överallt runtomkring och är en konstant del av folksjälen (eller vad det nu heter). Det öppna havet var något som jag mer eller mindre aldrig ens tänkt på som en tillflyktsort. (Finlandssvenskar har ju skärgården som tillflyktsort, men den är aldrig öppen)

Så när i Moana en motståndare (jag använder vaga termer) inte kunde röra havet utan att bli skadad så slog det mig hur det är havet som är skyddet i den filmen. Det borde ju varit uppenbart för mig redan tidigare eftersom havet bokstavligen är litet av en karaktär i filmen också men litet sentänd är man ju ibland.

Havet brukar ofta porträtteras (mer än skogen till och med) som en oerhört farlig och skrämmande plats. Det brukar vara svält (water everywhere but nothing to drink), det brukar vara hajar, det brukar vara storm. Så det var trevligt att se hur havet kunde porträtteras som en allierad, på ett sätt som var litet nytt för mig.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver?

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.