Västra Nyland

Publicerad 02.12.2016 kl. 13:07

Så gick tidningen Västra Nyland i graven då. Det gick ganska snabbt sedan på slutet. Först försvann söndagstidningen, sedan försvann största delen av innehållet och nu försvann största delen av utgivningen. Jag har i och för sig ännu en prenumeration som på grund av ändringarna sträcker sig in i 2018. Men sedan får jag väl lov att ge upp tidningen som en gång fanns också. Jag noterade dock att jag tydligen inte skulle behöva prenumerera i december för varje decembertidning delas ut till hela västnyland ändå. I ett desperat försök att sälja tidningens nya version no doubt.

Nåväl det är ju inte så att tidningen är oerhört nödvändig för mig. Det är ju mer litet av en vana att den existerar. Så på ett sätt dödar väl Västis sig själv istället för att prenumeranterna sakta ger upp. (nog för att jag gissar att prenumeranterna sakta gett upp annars också)

Så här personligen har jag varit tidningsutdelare. Sedan jag hade en ledig höst efter armén och innan skolan. Det var 2003. Efter det sommarjobbade jag några somrar med att dela tidningar. Ett riktigt trevligt sommarjobb. Tekniskt sett hade man ju dagarna lediga fastän det blev en del sovas. Under mina år har fick jag också köra omkring på småvägar när jag delade tidning i Öby, Präskulla och Bromarv. Vad är trevligare än en sommarsoluppgång ute på någon sandväg mitt ute i ingenstans. Eller inte ingenstans, där fanns ju faktiskt postlådor.

Tidningsmängderna ändrade. Förmodar jag. Jag jobbade ju inte hela året, men det tycktes att det var nya sammanslagningar av områden och nya utdelningsmetoder varje år. Höghus som i mitt minne av barndomen åtminstone var fulla med morgontidningar tycktes för det mesta ha en eller två tidningar (alltid på högsta våningen så man ändå fick springa i trappor även om det inte fanns något att dela ut).

Därav tidningsdöden. Väl. Det är väl svårt att få ekonomin att gå ihop ifall det går åt en tidning per kilometer av väg. Tidningsutdelandet är kanske inte så överdrivet välbetalt men något vill man ju få för att jobba mitt i natten.

Ja, jag är ju ännu tidningsutdelare, jag har varit inhoppare de senaste åren och har nu ännu två arbetsnätter kvar innan allting ändras. Det kan vara riktigt skönt. Jag behöver inte ändra min dygnsrytm två gånger i veckan utan kan räkna med att sova när det är sovdags. Men litet kommer jag ju nog att sakna detta sidojobb. Det trevliga med det är ju att man är så gott som ensam i nattmörkret. Inte så mycket människor man måste ha att göra med. Utom de där efternamnen. Och många podcasts har blivit lyssnade under åren. Faktum är att jag kanske måste lämna bort några podcasts nu när det inte finns de där åtta extra timmarna i veckan tillägnade podcastlyssning.

Här skulle jag skriva om begravningen av Västra Nyland men tydligen var det mest begravningen av det jobb som jag haft längst i mitt liv hittills. :)

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.