The Revenant och misär

Publicerad 12.02.2016 kl. 13:00

Så jag såg The Revenant för någon vecka sedan. Filmen som fått en hög med nomineringar för den där statyetten. Jag gick in med vissa fördomar. Här och där tyckte jag mig ha hört om hur den mest bara handlar om misär och plågor medan man försöker ta sig vidare... Genom vildmarken.

Och det var ju ungefär vad den handlade om. Den här vildmarksmisären där allting bara blir värre och värre hela tiden är en "trope" som jag inte varit så hemskt stort fan av. Den finns överallt och visst den har ju sin plats.

Men när jag var yngre så var den oftast med i diverse fantasyböcker. Speciellt då de var kopior på Härskarringen där Frodo och Sam bara har det mer och mer svårt hela tiden utan möjlighet till vila på vägen till Mordor. Annan fantasy gjorde liksom samma sak. Huvudpersonen blev bara hungrigare och tröttare hela tiden genom resan i Mörkrets land.

Mest var det ju att själva skildringen kändes litet ensidig. Jag visste hela tiden att det ju bara blir värre och värre tills det sedan tar slut. Å andra sidan. Vilket är egentligen alternativet? Det kanske har mer och göra med längden då. Eftersom jag ju gladeligen ser hur det bara blir värre och värre med John McClane i Die Hard.

Men Revenant då? Jo den uppfyllde ju ungefär mina fördomar. Jag togs litet ut ur filmen då den låtsades vara realistisk men kändes hela tiden överdriven. Den var ju vacker att se på i alla fall. Med alla stora vyer över vildmarken. Vildmarken har alltid fascinerat på något sätt. Platser där få människor någonsin vandrar och skildringar om dem. 1800-talet och Amerika med dess (för västerlänningar) outforskade områden.

Förstås själv är jag alldeles för bekväm för att ens tänka tanken att vandra omkring i någon finsk skog när vädret är förjävligt :) Men man kan ju halvdrömma den romantiska bilden som visas i The Revenant.

Faktum är att jag nästan helst sett en film som handlade om det som hände just före filmen började. Vardagen som pälsjägare och kanske litet politiska motsättningar med franska motsvarande och lokalbefolkningen.

Men det som egentligen tog mig litet ut ur filmen i Revenant var att det var svårt att veta vilket väder det var meningen att det skulle vara. Det varierade stort mellan klart vårväder med forsande smältvattenbäckar och sedan helt plötsligt vandrar huvudpersonen på en igenisad sjö som inte verkar ha några tecken på att smälta bort.

Det är förstås helt beroende av filmandets omständigheter. Speciellt då jag hörde att de filmade på riktigt ute i vildmarken och inte i någon studio. Kan inte vara lätt att få "continuity" att fungera över månader ute i skogen (dessutom i olika länder).

Jag ångrar inte att jag såg filmen. Även om den innehållsmässigt kanske inte var det mest givande.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver?

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.