Tarantinovåld och ondska och sådant

Publicerad 27.01.2016 kl. 16:15

Så jag såg Hateful Eight förra veckan. Riktigt bra och spännande film samtidigt som den ju var väldigt typiskt "Tarantino". Men varför ändra på det man är bra på?

Häromnatten lyssnade jag på Filmspottings recension av Hateful Eight (kombinerad med The Revenant, som jag inte ännu sett för den har ju premiär här först den här veckan) och så kom den diskussionen som väldigt ofta dyker upp och speciellt med Tarantinofilmer. Tarantinos övervåld mot tydligt "onda" karaktärer och ifall det här är något man ska tycka att är... bra.

Eller något. Jag minns för mig var en annan recension jag lyssnade på för ett antal år sedan om Inglourious Basterds där det verkade självklart bland de som talade att alla nazisterna i den filmen förtjänade allt de fick och att det var en slags våldsporr där man utförde dåd mot så tydligt onda personer att det mest bara var positivt.

Jag hajade till för jag hade alltid sett det (och även andra Tarantinofilmer) från helt andra sidan. Jag har för det mesta tyckt att karakterärna i dessa filmer förmänskligas. De är inte onda bara för att de är onda utan det är tydligt att det finns en kontext bakom. De onda nazisterna eller slavägarna eller forna sydstatarna kändes helt och hållet som fullt tredimensionella människor.

Inte som de karikatyrer som det så ofta känns som de associeras som. Visst deras svagheter är ju att de är förjävliga människor som gör förjävliga saker. Men jag har aldrig känt att jag inte skulle ha kunnat sympatisera åtminstone litet.

Det här känns som något jag har skrivit om förut. Och ibland funderar jag riktigt hur ond (eller sociopatisk :P) jag egentligen är. När jag inte tycker att folk som andra helt klart ser som överdrivet onda inte riktigt är det för mig.

Med det sagt gillade jag skarpt persongalleriet i Hateful Eight. Smidigt utmejslade personer hela bunten. Även om de inte alltid var vad det utgav sig för att vara. Och det fanns ju verkligen skäl för titeln "hateful" på ett sätt som också kändes... realistiskt?

Det här är också litet svårt ord i Tarantinosammanhang eftersom de alltid talas om hur överdrivet saker och ting är i de filmerna. Medan jag alltid känt att det handlar om... inte verklig realism så åtminstone någon slags känslomässig realism. Men det vet jag inte så mycket om.

Men i USA kort efter inbördeskriget kan jag tänka mig att dessa "Hatefuls" verkligen kunde ha varit vad de var.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver?

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.