Snö...

Publicerad 22.12.2015 kl. 11:00

Jag brukar nu och då alltid säga hur trevligt det är med avsaknaden av snö och alla jävligheter som snön medför. (de är inte få) Men nu börjar också jag bli litet trött på det här midsommarvädret.

Det är ju liksom bara otroligt deprimerande. Vanligtvis brukar det ju åtminstone finnas något litet spår någonstans. Mer än en dag (det var ju faktiskt en hoppfull dag här för en vecka sedan eller så) då man ser ut genom fönstret och taken är litet vita. Bara litet grann. Marken behöver inte ha något.

Men nej. Nederbörden har ju inte direkt saknats så allt som skulle behövas är litet av den där kylan. Faktum är att jag har närapå noll julstämning. Jag tvångsplockade fram litet julpynt och tände några ljus och så, men just nu när jag tänker på det känns det mer deprimerande än inte.

Kanske den här mörkerdepressionen börjar ta över mig. Det ska den nog inte lyckas med för jag ska nog kämpa med tänder och naglar (troligtvis inte ett svenskspråkigt uttryck) för att den inte ska göra det.

Det är förstås inte många dagar kvar till jul och den tidigare utlovade vita julen lyser med sin frånvaro. (hoppet fanns ju där ända till ungefär en vecka sedan då det inte fanns något som helst spår av litet kyla) Jag har inte kollat än men jag gissar att det nya året blir lika mörkt. (Det brukar ofta vara rätt mörkt. Jag har dessutom rätt deprimerande nyårstraditioner :P).

Men faktum är att jag fortfarande lever i hoppet om att jag kommer att gnälla över snön någon gång under sportlovet. Som under midsommar så blir det ju sommar sedan senare. Ibland.

Eller är det nu bara så att vi numera är fast i samma väder året om med bara litet skillnad i ljusnivå. Men eftersom depressionen inte tagit över mig helt än, (jag försöker ju vara en positiv person liksom) så vägrar jag tro att det är något bestående.

Förhoppningsvis.

Glad mörkaste dag på året, by the way.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver?

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.