Star Wars: The Force Awakens (recension kanske?)

Publicerad 17.12.2015 kl. 11:20

Alright så årets mest efterlängtade film (förneka det inte, fastän inte du bryr dig så bryr sig alla andra) hade sin premiär och jag tänkte försöka skriva ned något om den. Så här i recensionsformat. Jag tänkte t.o.m. försöka låta bli att spoila allt för mycket. Fast om man är som jag så är en åsikt redan en spoiler.

För faktum är att jag har märkt att för mig är det inte så viktigt om storyn är spoilad utan det är viktigare att jag inte vet om filmen är bra eller inte före jag ser den. Detta gäller då endast sådana filmer som jag vet att jag ändå måste se. Filmer som jag inte bryr mig om där är det ju viktigt att veta om den är bra eller inte för om den visar sig vara bra så måste jag ju se den sedan.

Så jag kommer att spoila ifall jag gillade filmen eller inte. Den värsta av alla spoilers.

Så hur ska jag tackla det här riktigt. Det finns så mycket att fundera över. Väldigt mycket är positivt. Faktum är att jag så här på rak arm väl fortfarande är så fast i filmen att jag inte direkt kommer på något jättenegativt. Det är kanske bäst att börja med det negativa egentligen så slutar vi positivt.

Det största negativa som jag kom att tänka på är att filmen har för mycket story. "What?" säger någon, "för mycket story?". Ibland känns det som om saker sägs och görs bara för en massa spinoffs och uppföljare. Det är mycket som ska sägas och göras för att "set the scene" och allt känns kanske inte alltid naturligt.

Sådär det var det negativa undanstökat (förutom att såhär på första titten så har inte John Williams gjort något nytt tema som bara was AMAZEBALLS) resten är positivt. Väl.

Det största är väl egentligen Daisy Ridley som spelar Rey, en av huvudrollerna i filmen. Redan i trailern var jag helt såld på henne och här nu när jag skriver så får jag tårar i ögonen av att tänka på några scener som hon gör. Här hade jag förväntningar och de uppfylldes något otroligt. John Boyega som ahr den andra huvudrollen är också bra och jag gillar verkligen att filmen lyfts upp och hålls stadig med den nya generationen av figurer.

De gamla typerna är mest där för att ge över facklan. Inte för att inte de också får sin tid i rampljuset igen. Speciellt Harrison Ford (ingen länk behövs här guys) får mycket screentime och verkar ha roligt med en Han Solo som återgår litet till vad han eventuellt var före den första Star Warsfilmen började.

En annan grej är förstås skurkarna som är trevligt skurkaktiga men det är också tydligt att de är en ny generation skurkar. Här tänkte jag litet på hur hjältarna leds av det "gamla gardet" medan skurkarna är helt nya och dessutom unga. Så skillnaden från A New Hope där skurkarna var det "gamla gardet" och hjältarna var nya. På sätt och vis. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma men någonstans finns en skillnad där.

Filmen är dessutom skojig. Det är högäventyr där man alltid nu och då kan kasta ur sig fyndigheter. Ett trevligt äventyr helt enkelt. Speciellt gillar jag (igen Diasy Ridley) hur Rey är ett fan av Han Solo och deras äventyr. Speciellt då hon visar att hon är lika bra som Solo på diverse saker.

Det finns också mängder med referenser till tidigare filmer. Ibland känns de kanske litet övermånga. I viss mån är filmen nästan en remake av A New Hope och händelseförlopp följer den ibland med diverse twistar här och där. Men det är ju också trevligt att veta att man befinner sig någonstans där man känner sig hemma.

Jag känner ännu att jag inte har sagt allt som jag vill säga. Speciellt när det gäller spoilersaker och alla andra personer i filmen, Det finns nästan för många. Men det är ändå bara roligt. Slutstriden är också något alldeles speciellt, med strider som inte är som i Episod 1-3 där de som slåss med ljussvärd vet vad de håller på med. Utan det är mer "in-training".

Nej jag ska väl sluta nu.

Det var en rätt bra film. Och jag hoppas att det fortsätter att vara bra trots att jag är rädd för att vi får Star Wars-fatigue. Sådär som vi fått Marvelfatigue. Men kanske inte ännu.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver?

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.