Decemberfilm: The Man from U.N.C.L.E.

Publicerad 03.12.2015 kl. 17:25

Alright, nästa film. Den här såg jag kanske i oktober så den börjar väl bli litet luddig men nog har jag någorlunda koll. Det är alltså Man from UNCLE. Ursprungligen en TV-serie och en Bondpastisch eller något i den stilen. (Säger jag och linkar till wikipedia där den korrekta informationen finns)

Nya filmversionen är en lättsam spionhistoria som utspelar sig under kalla kriget. I mångt och mycket kan man nästan säga att det är en bättre Bondfilm än Spectre. Men det är väl för att så många var besvikna på Spectre.

Filmen är regisserad av Guy Ritchie som jag nog har litet av en svag punkt för. Sherlockfilmerna (inte nya brittiska tv-serien) är kanske inte de absolut bästa som någonsin har gjorts men de är trots det ganska passlig underhållning. Och Ritchie har ju ett visuellt grepp som åtminstone är skojigt.

Det ser man i den här filmens actionscener. Mer än en gång sker allting utanför fokus i bakgrunden medan kameran fokuserar på något alldagligt i förgrunden. Åtminstone jag gillade det. Men det är förstås också något som kan gå vem som helst på nerverna när som helst.

I filmen finns också Armie Hammer som jag är litet av ett fan av. Det var på någon podcast som någon i förbifarten bara nämnde hur bra Armie Hammer egentligen är och jag tänkte "Ja fan det är han ju."

Jag tror det var i samband med Lone Ranger, som kanske inte är världens bästa film och där Hammer överskuggas av en Johnny Depp som aldrig riktigt förstår när han ska sluta. Men det var väl där som de nämnde att det finns en charm med glimten i ögat Hos Armie Hammer de få gånger som det får visas i Lone Ranger. Han har helt enkelt otroligt bra komisk timing. Och så har han ju ett perfectly chiseled stone face when required! Liksom. (jag visste inte hur jag skulle säga "perfectly chiseled" på svenska)

Så Armie Hammer är litet av en undervärderad juvel och här får han göra ganska mycket deadpanskoj.

Det är förstås inte komedi rakt igenom. Utan det finns ju delar som inte är direkt slapstick också. Det är en av de grejer jag brukar tycka om i karaktärer som inte tar saker på så djupt allvar. Det träffare djupare sedan när de till slut gör det.

Nu kanske den här filmen inte är något ypperligt exempel på detta. Men det finns ett spår av mörker här och där och eftersom det bara handlar om spioner så handlar det hela tiden om att gömma det verkliga mörkret bakom en fem-sex masker.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver?

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.