Obligatoriskt Nanowrimoinlägg

Publicerad 27.10.2015 kl. 12:14

Jag kollade nyss igenom arkiven och tydligen har jag skrivit några ord om Nanowrimo varje år. Jag kan ju inte sluta nu. Dock måste det sägas att mina Nanoinlägg har varit rätt deprimerande, det har handlat om att det är på gång, att jag inte vet vad jag ska skriva om och sedan kanske ett inlägg där det står att jag misslyckades. (Därför ids jag inte länka till mitt arkiv :))

Det här året kommer förmodligen inte att vara annorlunda. Det är många projekt och annat sådantdär som man sysslar med. Tiden finns, men finns orken? Själsvidisciplinen?

Nej. Det gör den inte.

Problemet är väl att jag är ganska nöjd med mitt liv som det är och att försöka trycka in något extra under de några lediga timmar som jag har (och de är inte speciellt några, det är bara det att jag spenderar dem med att spela dataspel, vilket är en oerhört givande hobby det också) känns inte särskilt angeläget.

Ovanstående mening får mig att tänka på alla kommentarer om satsradning och överlånga meningar i högstadie-/gymnasieuppsatser.

Så varför försöker jag alltid med Nanowrimo? Jag vet ju att det misslyckas. Jag skulle haft tider i augusti att skriva, eller några veckor i april. Nog har jag tid nu också. Men inte kommer det ju att hända. Men varför insisterar jag att försöka?

Det måste väl vara för att jag lyckades den där första gången. Drömmen finns ju där. Att producera något i textväg. Men jag är också för lat för att någonsin verkligen göra något.

Haha nu blir det dyster självanalys av det här. Via diverse prat om saker så kommer kanske min Nanoroman att handla om ett mordmysterium i Ekenäs under en postapokalyptisk tidsålder då vattennivån stigit men de har byggt vallar så att Ekenäs inte är under vatten. Och så borde jag också få in en berättelse-i-berättelsen för att skriva om en superhjälte och en superskurk som slåss i Raseborgs slottsruiner.

Det torde ju inte vara så svårt egentligen.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver?

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.