Jag såg några filmer (och korta tankar om dem)

Publicerad 27.07.2015 kl. 11:26

På fredagen gjorde jag en sådandär heldag som jag ibland gör och far in till huvudstaden för att se litet film. Förr gjorde jag det oftare, men nuförtiden gör jag det mest bara för att se de filmer som jag missat i hemtrakterna. (för varför fara så långt när alla filmer kommer genast hit anyways?)

Men diverse saker som hållit mig upptagen gjorde att jag missade några filmer som jag ibland känner att jag borde se. Så jag tog i saken och begav mig iväg till huvudstaden.

Egentligen så visste jag först inte vad jag skulle se på. Inget kan ju mäta sig med Mad Max: Fury Road så i ett kort infall tänkte jag nästan se den pånytt. Men istället blev det Jurassic World.

Jurassic World var en helt njutbar upplevelse. Den byggde en hel del på nostalgi för Jurassic Park och hade många ögonblick som jag ver helt såld på. Inklusive litet tårar i ögonen när man ser parken och hör det där klassiska temat. Många gånger tänkte jag "oh yes". Lika många gånger tänkte jag "wtf". Det saknades liksom något dår emellan kanske. Filmen var stundvis idiotisk och stundvis underbar helt enkelt.

Men på det stora hela var inte mina förväntningar speciellt högt uppskruvade så jag måste väl säga att den åtminstone var litet bättre än jag väntat mig.


Efter att jag sett Jurassic World hade jag en halv timme eller så innan Tomorrowland började, så tidtabellen var helt perfekt, det var inget extra funderas utan direkt igång på nästa film. Jag var nästan litet ängslig inför Tomorrowland för allt som jag hört hade sagt att det var en högst medelmåttig upplevelse och jag hade skippat den till först just på grund av detta rykte filmen hade fått.

Den första trailern till filmen var helt underbar och fantasieggande så det var ju synd om filmen skulle vara halvdålig.

Jag köpte (nästan) allt som filmen sålde jag måste nog bara säga det. Visst det slog en i huvudet med ett slagträ med vad den ville säga men jag var mest där och ville high-fivea alltsammans. Det är väl science fictionfanset i mig som gillade det hela med att vara litet positiv.

Visst, slutet var litet av en besvikelse och när man såg eftertexterna och manus av Damon Lindelof så förstod jag litet att det fanns en orsak till att allt som lovades inte gick i uppfyllelse. Men långa vägar in i filmen var jag helt såld.

Det finns en stund i filmen där en siffra på en skärm går ner med 0.006% som gav mig tårar i ögonen. För det är så som siffror gör.


När Tomorrowland var slut och jag hade fått den där känslan man får ibland efter en biofilm. jag gick ut och allt var tyst och filmen fanns ännu kvar där i huvudet en längre stund. Världen såg litet annorlunda ut. Det gick förstås över efter en stund och jag kunde lägga tillbaka mina hörlurar och lyssna på litet elektonisk musik (soundtracket till Frozen Cortex var passande just då för litet zen).

Det var dags att ta sig hem och hitta ett Y-tåg som gick vid passande tidpunkt. Medan jag funderade på det noterade jag också att tydligen hade det kommit en ny bok i The Long Earth-serien (The Long Utopia), som jag vid passande tillfälle måste införskaffa, men just då kändes det inte så. eftersom jag har ellt för mycket oläst på min lista. Jag såg också några kortpackar till Warhammer 40k: Conquest, som jag vet att jag ännu måste plocka upp men av någon anledning var jag inte på shoppinghumör den dagen.

Väl hemma gick jag förbi den lokala biografen och noterade att Ant-Man skulle börja om femton minuter. "Fan", tänkte jag, "varför inte?". Så jag köpte en biljett och såg ännu på Marvels senaste.

Det var en Marvelfilm. Litet mindre skala än vad det har varit den sista tiden men fortfarande en marvelfilm. Litet humor, litet action, litet alltmöjligt. Det enda (eller inte helt enda men nästan) jag kunde tänka på under filmen var att ursprungligen var det Edgar Wright som skulle regissera filmen och det fanns fortfarande spår av Wright i filmen som jag bara tänkte "det skulle förmodligen varit bättre om det varit Wright".

Men Ant-Man var ju nog riktigt bra. Bättre än Age of Ultron i alla fall. Fast den här gången kände jag inte att jag ville vänta på post-credits-scenen eftersom jag bor tillräckligt nära biografen för att snabbare kunna googla fram den än vad det tagit att vänta de tio-femton minuter det tar att gå igenom hela eftertexterna.


Så det var några filmer jag såg. För några dagar sedan.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver?

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.