London Called

Publicerad 22.08.2014 kl. 12:25

Så jag har alltså varit i London i nästan en vecka. På World Science Fiction Convention (eller Worldcon eller LonCon 3). Det här var min första SF kongress utanför landet och den första jag betalat för att komma in på. (Finncons är som bekant gratis) Så jag var ju rätt nervös. Jag är inte direkt den vanaste av resenärer. En person som föredrar att resa digitalt, kanske ibland med Google Streetview men sällan vill jag fysiskt fara längre bort än till... Tenala.

Men Worldcon är ju rätt stort och när Finland ifjol inte lyckades med Helsinki in 2015 fick jag ett infall och skulle till London 2014. (senare kom Helsinkiin2017, som vi väl alla ska stöda)

Jag räknar mig själv som rätt ny när det gäller fandom. Jag är mera en passiv konsument än någon som engagerar mig nämnvärt, delvis för att jag inte är den mest sociala av människor och delvis för att jag har för många andra hobbyn som också tar tid.

All den här förtexten är bara för att säga att jag var rätt nervös och jag visste inte riktigt vad det var som jag hade gett mig in på. Men det var en riktigt lyckad resa till slut.

Mest av allt sprang jag på programpunkter, varje timme kändes det somom det fanns tre-fyra saker jag ville se och höra och även om jag var på en hel del så missade jag helt allt som hade om serietidningar att göra. Även om det fanns några intressanta programpunkter på det temat också.

En av de programlinjer som jag gillade väldigt mycket var "Transformative fandom" som handlade om allt det som är mycket på tapeten överallt, d.v.s. behandlandet av minoriteter och dylikt. Det här är ju ett ämne som jag är passivt engagerad i varje gång det dyker upp inom spelcommunityn (och sorgligt att se att genast efter LonCon så såg jag att det här hade dykt upp.)

Sedan gick jag också på en hög med politikrelaterade paneler, ideologier och liknande i SF och efter alla dessa tunga saker som var det alltid skönt med en eller två zombiepaneler.

Efter programmen hade det ordnats med en så kallad "fan village" där alla samlades för att träffas och det var något som kändes som ett väldigt lyckat koncept även om jag inte vet hur det brukar ordnas vanligtvis. Där fanns även ett speltält och brädspel som man fick låna och det blev en del Werewolf och Resistance: Avalon.

På det stora hela kan jag väl säga att jag kände mig nästan litet sorgsen på måndagen då det hela började gå mot sitt slut. Jag skulle gärna ha varit där längre, för det var ju så stort att det inte fanns någon chans att se och höra på allt som var intressant.

Det som var den andra behållningen var att jag definitivt måste fara på en Worldcon flera gånger. Om jag bara har tid. Och kanske också försöka fara på flera kongresser och inte bara på Finncon de gånger som jag har tid över. Men såhär brukar jag väl känna efter ganska många olika saker. Sedan glömmer jag litet bort det och går tillbaka till mina vanliga rutiner. Som innehåller saker som att låta bli att skriva blogg och att sitta och spela datorspel dagarna i ända.

 

Ja en sak tänkte jag nästan glömma bort. England och London i sig själv var ju också delvis intressant. Jag vandrade litet omkring dagen före och dagen efter LonCon. Inte så mycket att jag egentligen fick någon bild av alltsammans men ändå litet grann. Det som jag inte riktigt hade koll på under hela resan var att eftersom man kör bil på andra sidan vägen än vad jag är van vid så är det då så att man också går förbi varandra på andra sidan varandra. Alltid när jag mötte någon på gatan så kändes det somom de ville gå förbi mig på den sidan som jag inte ville gå förbi. Eller hur det nu heter. Jag krockade dock inte med någon lyckligtvis. :)

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.