Tre små upplevelser

02.02.2014 kl. 14:22

Tre små händelser som har fastnat i mitt huvud hände under januari månad. Det var tre saker som fick mig att tänka till litet grann eller annars bara var bevis på de konstiga saker som kan hända i verkligheten (eller i overkligheten eftersom en av upplevelserna var en mardröm).

* Först så var jag ut och köra möbler till Barösund och på vägen tillbaka så var vädret det som det varit de senaste veckorna (undantaget idag då det nästan verkar vara plusgrader). Det vill säga kallt.

Det låg tunna moln över himlen och någonstans kring Fagervik så kom ett lätt snöfall. Det märktes knappt och var rätt typiskt för snöfall när det är mer än minus tio grader. Men borta i horisonten fanns det inget molntäcke och solen glimtade fram på andra sidan åkern nära träden.

Och det var då jag såg det. Regnbågen. Eller det var väl en snöbåge. Så vitt jag kan minnas var det första gången jag såg en tydlig regnbåge orsakad av snöfall. Visst det är ju inte direkt ovanligt att det kommer ett lätt snöfall medan solen skiner eftersom snön är så lätt och åker långa vägar längs med vinden men den här regnbågen var så tydlig och jag tänkte för mig själv att det här var ju litet småskojigt.

* Den andra lilla upplevelsen hände under natten när jag var på jobb och körde mellan Backgränd och Manngård (stället där emellan heter något också men jag kommer inte på det just nu, det finns så många byar och jag vet inte vilka som hör vart) när himlen plötsligt lyste upp av något som liknade blixtar eller fyrverkerier.

Som vanligt om natten satt ju jag med hörlurar i öronen så om det kom någon smäll så hörde jag inget av det. Två gånger lyste det och jag saktade in och funderade på vad fan det var som hände. Men jag körde vidare eftersom jag ju skulle tidigt upp sedan på morgonen. På en kort stund gick mina tankar till allt från inbillning till jordens undergång. Som SF-fan så längtar man ju litet till jordens undergång i alla stunder även om man vet att den förmodligen inte kommer att hända.

Sedan kom en blixt till och när jag körde omkring på de välbekanta vägarna upptäckte jag att alla lampor var släckta. Förmodligen var det några ellinjer som hade gjort vad de nu hittat på. Väldigt lokalt dessutom efter ungefär en kilometers radie så var alla lyktor på igen och jag såg hela tiden i horisonten de lampor som man nu alltsom oftast ser. Så i mitt stilla science fiction-sinne så tänkte jag på utomjordingar som invaderade genom att släppa en lokal EMP-bomb.

Jag hittade dock inga notiser i Västis om det skedda så tydligen var det inte det minsta farligt ens en liten stund. Eller så var det verkligen utomjordingar som tog över alla människor i backgrändområdet i bästa Bodysnatchersanda.

* Den tredje lilla upplevelsen var en mardröm jag hade. Faktum är att jag under en kort tid hade en hel del mindre mardrömmar som oftast slutade i att jag vaknade och trodde jag hade försovit mig till något av mina jobb men lyckligtvis var det aldrig riktigt så. Men den här var en som fastnade rätt bra i mitt huvud när jag vaknade. Och jag funderade litet extra på den så att den inte bara skulle sväva iväg.

Drömmar försvinner ju ur huvudet så gott som genast eftersom de inte har något sammanhang men om man funderar på dem och håller dem fast i minner försvinner de inte. Även om det man skapar i narrativ form inte kanske har så mycket med själva drömmen att göra.

I korthet var det en dröm som involverade spöken. Av någon orsak så har jag väldigt lätt att få obehag när jag tänker litet extra på spöken. Det handlar inte så mycket om att de är skrämmande som att de är väldigt tragiska. De har fastnat i det odöda utan att kunna komma bort och är dömda att upprepa något i oändlighet tills någon befriar dem.

Nåväl. Jag var i en korridor av något slag och stötte på någon som uppenbarligen var ett spöke. Denne försökte lura mig till att göra något men jag hade på känn att det här var de facto ett spöke och att det hade något att göra med korridoren och med en grej som stod på en piedestal. Så medan detta spöke som var någon sorts butler (av det kunde jag tänka mig att korridoren befann sig i någon form av medeltida slott) pratade om smått och gott så pillade jag på grejen som fanns på piedestalen och hittade en meny liknande den som man hittar i Photoshop.

Med den kunde jag förändra färgen på hela rummet och i drömmens logik så var allt jag kunde förändra färgen på "mindre äkta" eller ett spöke, så jag ändrad färgbalansen så att allting bytte mellan rött och blått och varierade och såg hur detta spöke också förändrades och därmed bevisade jag spöket odödhet och kunde peka på det och säga "aha!"

På det sättet besegrade jag spöket.

Jag hade förövrigt en kompanion med mig. Jag nämnde den inte tidigare för jag minns inte att jag hade den med mig förrän ungefär nu och vid det här tillfället hade jag alltid haft en kompanion med mig. En person som jag till fullo litade på och vi high-fivade över hur smarta vi var som hade lurat spöket och sagta "aha!" åt det.

Så kom vi till ett annat likadant rum men detta rum innehöll inget spöke men enligt drömmens logik kändes det somom detta rum också var ett pussel så jag gick och pillade på piedestalens kontroller och förändrade rummets färg.

När jag vände mig om såg jag att min kompanion ändrade färg med rummet och när jag såg honom (eller henne, jag minns faktiskt inte) så log denne ett onaturligt brett leende och svaga förnimmelser av huggtänder syntes i mungipan.

Här vaknade jag då med ett kraftigt obehag. Min kompanion som jag (förmodligen) hade haft med mig under händelserna före rummet och under hela nattdrömmen visade sig vara ett spöke med ett ondskefullt leende. När jag vaknade kände jag obehag och en känsla av att vara förrådd.

Jag funderade en god stund på den där känslan och den träffade så rätt i mina tankar om dessa spöken och hamnskiftare. De kan verka som vilka som helst men sedan är de ändå inte vad man trodde att de var. Eller något sådant.

 

Så det här var tre små upplevelser som blev en hel del mycket längre än vad jag hade ursprungligen tänkt men vafan. Ett exempel på hur små avvikelser i vardagen kan förvandlas till nästan vad som helst bara man reflekterar en stund. Vardagens små mirakel i form av regnbågar av snö. Det okända som händer och som man inte riktigt kan förstå och därmed skapar en egen berättelse kring. Eller den overkliga drömmens värld som dyker upp när man minst anar det och när man ligger i mörkret för sig själv.

Egentligen har de tre sakerna ingenting gemensamt.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:
Snöbåge! Underliga ljus! Häftiga saker du kommer över när du är ute och kör i jobbets tecken.
Jill02.02.14 kl. 20:00

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.