Bilfunderas

13.12.2013 kl. 20:35

En dag är ingen dag två dagar är en vana. I förrgår kändes det fel att inte skriva blogg. Men dagen var en sådan dag då det helt enkelt inte fanns något utrymme för det. (One of those days eh!) Sedan igår så... nåh, jag for ju och sova när jag kom hem men det var också litet enklare. "Jag gjorde det en gång, jag kan göra det igen."

Som jag hörde (och som jag skrev) det tar bara två gånger för att göra något till en vana. Lika enkelt som jag plötsligt började skriva dagligen och det flöt på, lika enkelt var det att sluta och inte egentligen bry sig så mycket.

Så med tungt hjärta försöker jag skriva något igen. Med förhoppningen att vanan ska ta sitt grepp igen en liten stund. En liten stund.

Jag kör rätt ofta bil i jobbet och ibland när man kör bil finns det inte så mycket att göra (speciellt på den raka vägen mellan Ekenäs och Hangö), man slölyssnar på radio och låter tankarna vandra.

Idag var det Lucia. Enligt något som jag hört så var Luciadagen tidigare tänkt som den längsta (mörkaste) dagen på året och enligt wikipedia har det att göra med gamla kalendrar och dylikt där den trettonde verkligen inföll på vintersolståndet.

Oavsett så satt jag där på hangövägen och funderade på ljuset och eftersom det idag var en klar dag med solljus så reflekterade jag på det. (Jag reflekterade också på vindmöllorna som stod stilla i stormvinden och hur... creepy det såg ut där de svajade sakta fram och tillbaka, dessa gigantiska saker skapade av människohänder, men sidospår, sidospår)

Klockan var nästan tolv vilket ju är den dag då solen står högst på himlen. Längs med hangövägen finns träd som inte är speciellt höga eller de är tillräckligt långt borta från själva vägen för att inte täcka speciellt mycket av himlen. Men solen orkade ändå inte upp ovan dessa toppar.

I kombination med det snölösa vädret så frammande det någon slags känsla. Inte ens solen orkar riktigt. Inte riktigt till slut.

Men snart går vi mot ljusare tider igen.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.