Allting är så säkert

13.11.2013 kl. 14:16

Jag vandrade hem från jobbet för en vecka sedan ungefär. Vintertiden är här och så också mörkret. Den här kvällen råkade det också vara en dimma där man knappt såg tio meter framför sig. Denna dimma gick över så fort jag passerade de träskmarker där min arbetsplats är placerad men det var ändå en sådandär trevlig liten sspöklig känsla.

Jag gick klädd i svarta byxor, svart rock och ingen reflex. Jag begrundade detta "jag har ingen reflex, jag är mer eller mindre osynlig för tillfället."

Inom kort mötte jag en annan människa på kvällsvandring, kanske en hund var involverad jag minns inte riktigt, det som slog mig var att denna människa, klokt nog, bar en reflexväst.

Det i kombinatione med att jag överhuvudtaget tänkte på att "man borde ju ha reflex på nu" fick mig att tänka på hur mycket säkrare saker och ting verkar ha blivit.

När jag var liten vägrade i princip alla ha cykelhjälm när de cyklade och saker som reflexer var sådant man helst av allt gömde i fickorna hellre än hade dem dinglande omkring. Även efter att man fått föreläsningar i skolan om hur mycket synligare man är med en reflex på.

Ingen med självrespekt skulle ha gått omkring i reflexväst när jag var liten (dock fanns det ju mer kläder som hade inbyggda reflexer på den tiden, det glada, tidiga 90-talet).

Samtidigt som sådanthär noterar jag också att hastigheter på vägarna har minskat. Perceptionen man har är ju att bilarna blir säkrare och med alla fartkameror överallt i kombination med sänkta hastigheter. (på hur många vägar har hastigheterna ÖKAT de senaste tjugo åren? Detta trots att vägarna byggts om för att bli rakare och säkrare)

Allt detta får mig att tänka att allting ju måste vara mycket säkrare nuförtiden. Ibland pratar man om hur världen bara blir farligare hela tiden men av allt att döma så kan ju det här inte stämma. Barn använder ju cykelhjälm, hastigheterna sänks till 60 på tidigare 80-vägar. Reflexvästar är något som någon annan än utryckningspersonal använder.

Ibland funderar jag om jag lever i det uråldriga tankesättet från när jag var barn när jag går omkring i mörka kläder en mörk, dimmig höstkväll. Världen verkar ha förändrats omkring mig.

Det skulle förstås inte vara första gången jag inte riktigt hängt med...

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.