Ekenäs höstmarknad

22.09.2013 kl. 13:01

Jag som alltid är så tidsenlig så tänkte skriva några ord om Ekenäs höstmarknad nu flera dagar efter att den hänt. Och till råga på allt är det inte ens ett sådantdär inlägg med bilder från marknade, kanske av leende människor eller krääsä som man kan köpa därifrån vackert fotomanipulerade att se attraktiva ut.

Utan istället blev jag och fundera på diverse traditioner som marknaden har fört med sig genom åren. Traditioner som förändrats allteftersom och i år... Ja i år så slängde jag tydligen alla traditioner överbord och det var inte helt och hållet mitt eget fel.

För att starta med årets så kände jag inte att jag orkade gå till marknaden efter jobbet detta år så istället tänkte jag ta en titt förbi på morgonen innan jobbet på fredagen. Minnen av en gammal tradition från lågstadiet flög förbi när vi på finskalektionen åkte buss in till marknaden och frågade "paljonko puolukat maksavat?". Eller egentligen lät vi den enda tvåspråkiga på klassen fråga frågan medan vi skruvade på oss på västnyländska.

Men tydligen har tiderna förändrats så att marknaden är mer eller mindre stängd nio på morgonen. Så där fanns inget att hämta. Orsaken till mitt marknadsbesök var ju dessutom mitt sedvanliga köpas av negerkyssar (eller Brunbergs kyssar heter de väl numera). Ofta i lådvis, bara för att det ju är så gott.

I år hade dock priset höjts med ytterligare en euro sedan ifjol och någonstans bestämde jag mig att smärtgränsen låg där och istället för tre lådor (som i fjol) så gick jag hem utan att köpa en enda. Så där försvann en mångårig personlig marknadstradition.

Genom åren har det förstås funnits mängder med traditioner. En som håller i sig är köpandet av våfflor från ÖSK-tältet (något som jag inte heller kunde göra i år då våffeljärnet inte var uppvärmt på fredagsmorgonen). På godisfronten har det funnits, förutom negerkyssar också en slags skumband. Som lakritsbanden men av sådandär fluffig sort. Dock verkar det somom de sakta fasats ut för det har varit mer och mer sällan som jag ens hittat någon som säljer dem och sakta har den traditionen försvunnit.

En annan gammal tradition har varit att alltid besöka farmor och farfar under marknade men återigen så det faktum att jag var där i en timme på fredagsmorgonen gjorde att det inte hände. Men ÖSK-våfflor och farfarbesökandet sköttes pliktenligt av min syster så allt är inte förlorat även om jag är en dålig människa.

När man var yngre fanns det också andra traditioner förknippade med marknaden. För relativt länge sedan såldes det mängder av smällare på marknaden och förutom nyår så var det alltid marknaden då det sprängdes på omkring i hemknutarna. Jag tror att försäljningen av dessa smällare förbjöds vid något tillfälle och några år efter så fick man dem bara "under disk" och jag vet inte hur det står till nu men förmodligen är det inte lika vanligt att papatmattorna smäller i marknadsgångarna längre. (dagens ungdom är så redig att de inte sysslar med sådant)

Ytterligare en yngre tradition var att alltid införskaffa ett paket med Army men soldater vid varje marknad. En påse av dem om året slutade med en rätt stor kollektion till slut. (Kombinera det med min pacifism så ser vi ytterligare en narrativ motsägelse) Det var väl också en tradition som naturligt tog slut vid någon viss ålder. Tivolit var ju en viktigt del av marknaden när man var liten men den traditionen tog i princip slut ungefär när jag 1) inte riktigt gillade sådana åkturer lika mycket av någon konstig orsak och 2) när jag insåg hur förbannat dyr en åktur var! Jag vet inte längre vad tivolipriserna är men det var ganska galet mycket ungefär där som jag själv började handahålla med mina egna pengar.

Det finns säker fler marknadstraditioner som kommit och gått genom åren. En gång i tiden köptes det vantar ungefär varje marknad. Det är ju tacksamt eftersom marknaden är på hösten just då man börjar behöva vantar. Och en tradition kvarstår ju fortfarande och det är ju det faktum att jag åtminstone alltid besöker marknaden. Även om det stundvis bara är för en liten liten stund.

Det blev ganska långt det här till slut. Intressant är att idén för det här inlägget inte alls började från marknadstraditioner utan från det faktum att jag hade ett minne av en marknadshelg för inte alls många år sedan då jag gick ut i skogen och kände mig litet deprimerad. Men marknadstraditioner är ju mycket trevligare och åtminstone den depressionen är över vid det här laget.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.