Fotboll

31.07.2013 kl. 14:20

Jag är nog alltid litet sen med att vara aktuell. Det jag egentligen borde skriva om är väl något om hur finlandssvenskar hatar finnar och hur det är så mycket värre än alla de dödshot som finlandssvenskar fått den senaste tiden men istället tänkte jag skriva om fotboll fastän fotbolls-EM tog slut i söndags och jag hade inte ens möjlighet att se semifinalerna och finalen för att jag sysslade med teater.

Så varför då fotboll? Jag har förmodligen skrivit om fotbollens förträfflighet tidigare men eftersom Ratata inte har någon ordentlig arkivfunktion så orkar jag inte gräva fram något sådant eventuellt inlägg.

Men det var en natt som jag blev och fundera på fotbollen och hur många av mina minnen har med fotboll att göra. Så gott som alla lågstadiesommarminnen involverar fotboll i någon form. Det handlade om att spela fotboll så gott som varje dag eller liknande.

Jag har aldrig spelat för något lag i fotboll, det har väl inte riktigt varit för mig. Det är roligt att spela men kanske det är något med att hålla det organiserat som inte är lika tilltalande. Eller så är det bara onödigt.

Dessa fotbollsminnen jag har är oerhört varierande och jag anser att de är ett bevis på hur bred och hur fantastisk fotbollen är som sport. Ja, nu har jag väl skrivit tillräckligt långt intro för vad jag egentligen tänkte göra är att lista några exempelminnen.

Ett nästan nära minne (det är några år sedan redan) är när jag besökte min syster i Skottland där hon var utbytesstuderande och en av de saker jag minns bäst (förutom att det tydligen aldrig regnar i Skottland) är spelandet av fotboll i en park. Det var en hög med andra utlänningar och det var bara fotboll. Fotbollen är på många sätt ett gemensamt språk. Alla i hela världen kan fotboll och det behövs inte mycket för att spela och fotbollen var en gemensam grej som är enkelt att göra bland främlingar.

Ett annat utlandsminne är för litet längre sedan då vi var till Dalarna i Sverige och kanske firade midsommar eller något liknande. Jag minns i princip inget av den resan. Eller jo två saker minns jag. En fotbollsmatch som spelades i sommarnatten, jag har en distinkt minnesbild av att stå någonstans i försvarszon (där jag alltid står) och såg skuggor av spelare som kämpade om boll. Människor som jag till största delen inte kände och kommer förmodligen aldrig att känna. Den andra saken som jag minns är en väg som kurvade åt höger.

Fotbollsmatchen var nog den starkare av de minnesbilderna.

Jag har även mindre fotbollsminnen. Minnen av att sparka boll mot en vägg och agera målvakt på mina egna skott. Minnen av att skapa ett eget fotbollsbrädspel med diffusa regler. Minnen av att spela fotboll med min lillebror. Minnen av olika fotbolls-VM, samlarkort. Jag till och med Football Manager-spelen där jag minns hur jag spenderade långa tider med att simulera matcher samtidigt som jag läste en bok.

Och det är denna bredd som gör fotbollen till den fantastiska sport den är. Vem som helst kan sparka fotboll. Och man kan sparka fotboll med hur många eller få människor som helst. Det krävs liksom inte mycket i form av utrustning.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.