Top 10 filmer för 2012

02.01.2013 kl. 20:30
Alright: Nu är det nytt år och så. Så då är det dags för topplistor. Och idag är det filmtopplistadags! Liksom!

Min topplista är förmodligen rätt förutsägbar. Det är relativt stora filmer på listan för faktum är att i år har jag inte riktigt sett så värst många sådanadär... filmer som kritiker gillar. Utan jag har hållit mig till mainstream och de filmer som jag såg fram emot och visste att jag skulle tycka om före jag såg dem. Sådär på ett ungefär. Ja och för den som är intresserad så här är förra årets lista. Hmm. Vilka val! Jag kom inte ens ihåg att det var de filmerna som var bra ifjol. Så litet kommer jag ihåg alltså. Hrm...

Det finns också några filmer som jag inte har sett. Vissa hann inte ens ha premiär 2012 i Finland. Så de är inte på listan. Även om jag kan litet sådär gissa att en film nog skulle ha platsat (Django Unchained).

Så topp10 filmer 2012. Som jag såg.

10. The Avengers
Superhjältefilm. Stor grej. Det kändes litet tvunget att ha den med på listan någonstans. Det var ju ändå en kulminering av något som hade byggts upp under en hel massa filmer. Och visst är det en bra film. Men inte bättre än tionde plats. Den har humor och bra skådisar och allt det där trevliga men egentligen minns jag inte längre så mycket av filmen så kanske den inte riktigt var så bra som man kanske först tyckte. Men nog måste den ju få sin plats i top10.

9. The Grey
Liam Neeson vs Wolves. Visst det är inte vad filmen egentligen är och trailersen bara ljuger. Men vad som är där är en obarmhärtig film om en grupp människor som försöker överleva i vildmarken när det finns vargar där ute. Stundvis är filmen riktigt smärtsam och ofta är den riktigt spännande. Och bara jag tänker på den fryser jag litet. Trots att det är på plussidan ute. En film från tidigt i år som helt klart platsar på listan.

8. The Hunger Games
Battle Royale with cheese säger de. Men jag säger att det nog finns utrymme för mer än en film där ungdomar slår ihjäl varandra tills det bara står en kvar. I dessa tider med de där hemska filmerna som också baserar sig på en bokserie så är det bra med en filmatisering som litet håller kvalitet i stil med vad Harry Potterserien gjorde. Det ska inte bara vara superhjältefranchise. Det ska också vara... sådanthär. Och det här är ju väldigt mycket mer... progressivt än det där andra.

När jag såg filmen så tyckte jag att det var kanske litet väl shakycam men filmen växte på mig efter hand och där finns så mycket bra i den att det inte går att vara blind för. Jag har inte ännu plockat upp böckerna, fastän jag tänkte göra det då när filmen kom ut. Det har bara inte hänt ännu. Kanske förr eller senare. Jag hörde att vissa saker som jag gillade inte finns i böckerna. Som... den där designen på staden, it was out of this world.

7. Mirror Mirror
Den bättre av de två snövitfilmerna. En av mina få inlägg som jag skrev i år handlade om den här filmen. Det var en oerhört trevlig upplevelse. Litet glad, galen magi. Jag såg den andra snövitfilmen också och den var något helt annat. Jag måste nog säga att de här dvärgarna var mycket trevligare. Och allt annat var också mycket trevligare. Och så var jag oerhört svag för den där musikvideon i slutet av filmen. Om inte annat så gör Tarsem Singh väldigt visuellt intressanta filmer så alltid måste man kasta ett extra öga på vad det än är han gör.

6. Dredd
Den här filmen såg jag fram emot en hel del. Det listades att den skulle ha haft premiär i Finland. Men på premiärdagen visade det sig att det bara var under Night Visions. Och sedan någon kväll här och där. Men jag har ju inte möjlighet att ta mig till huvudstaden för att se en film som börjar 22:30. Så Dredd var en av de här mer frustrerande upplevelserna. Speciellt då allt som jag hörde (även om jag försökte undvika en del) verkade positivt.

Jag har inte så mycket till förhållande till Judge Dredd förutom att det, som så många andra serietidningsfigurer, är något som alltid verkar intressant men som jag aldrig orkat sätta mig in i för... Tja... Den här sortens serietdiningar brukar för det mesta bara vara tråkiga. (Mest superhjälteserier, men Judge Dredd hör litet till samma kategori) Men en film är ju alltid bra! Då får man allt kondenserat till en mindre upplevelse.

Dredd känns som ett litet avsnitt i Judge Dredd och det är så som jag gillar det. Det är som ett TV-serieavsnitt "A day in the life". Och när jag sedan äntligen fick se den via olagliga metoder (som förövrigt var i 2d! Så det var ännu bättre) så levde den nog upp till det mesta som jag hade tänkt att den skulle vara.

En riktigt bra film. Och helt klart vinnare av 6-10-listan.

5. Iron Sky
Den här filmen var jag också oerhört hypad för och visst är det en oerhört bra film med många roliga stunder. Men samtidigt är den inte riktigt den extravaganta galenskap jag nästan hade förväntat mig efter de trailers som helt enkelt var oerhört träffande. Men en femte plats förtjänar den nog. Litet inhemsk film måste man ju ha på listan och space nazis from the moon är väl det bästa som inhemsk film har att komma med!

4. Cabin in the Woods
Ju mindre jag säger om den här desto bättre väl. Jag såg trailern och hoppades att det skulle vara den film som trailern nästan verkade lova att det skulle vara. Slutresultatet? Det var den film som trailern nästan verkade lova att det skulle vara gånger 100! Filmen låtsades inte ens som något annat utan hade full fart hela vägen med att helt och hållet förstöra skräckkonventioner och se till att ingen längre kan göra en skräckfilm på allvar. (om nu någon fortfarande försöker efter den postmoderna slashern som kom i slutet av nittiotalet eller vad det nu är som man brukar säga)

Men Cabin in the Woods var helt fantastiskt och skulle ha platsat på top3 när som helst. Om det inte vore för tre filmer som var bara litet bättre.

3. Looper
Rian Johnsons följande projekt som jag följt med litet på sidan av via diverse podcasts. Hans förra film The Brothers Bloom var något jag verkligen gillade och den här verkade ta saker och ting i helt rätt riktning. En tidsresefilm som fungerar på oerhört många plan och som man gärna diskuterar efteråt. Eftersom det är en tidsresefilm liksom. Dessutom ett snyggt porträtt av samma människa från olika tider. Man ser hela tiden att det är samma människa, men tiden har förändrat dem så att de har helt olika åsikter.

Och det är väl som man brukar ibland säga att om man träffade sig själv så kanske man inte riktigt skulle gilla den personen man träffar. Jag vet inte om det gäller mig själv, men det finns definitivt människor som inte skulle tycka om sig själva om de var en annan person :D

2. The Hobbit - An Unexpected Journey
Tolkien. Jackson. Allt det där. Först såg jag filmen i vanlig 3d i kanske inte helt optimala förhållanden (hey faktum är ju att den bästa upplevelsen fås i en nästan tom biosalong...) och den kändes medelmåttig. Det fanns bra saker. Men det var också saker som bara var för långa och alltmöjligt annat. Sedan hade jag hört en massa negativt om 48fps och jag hade nästan bestämt mig för att inte se den på det sättet utan titta på den i 2d istället men en vän (Teemu) sade "Nejfan, det är awesome."

Nu är det ju så att denne persons åsikt är något som man inte alltid kan lita på. T.ex. så gillar han Matrixuppföljarna. Något som alltid tas fram när han kommer med en åsikt som man inte kan hålla med om. Enligt logiken: "Om han tycker att Matrix 2 & 3 är bra så kan han ju inte ha rätt i den här frågan."

Men jag tänkte vafan och såg den i 48fps i 3d.

Och det var fucking awesome. Förstås. För första gången så gillade jag 3d-film. Och tårarna rann i de emotionella scenerna och allting kändes bara rätt. Och jag var i Middle-Earth. Så blev The Hobbit på andra plats i top10. Bara på grund av 48fps.

1. The Dark Knight Rises
Om Avengers var kulminationen av en hög med marvelfilmer så var ju The Dark Knight Rises avslutningen av Christopher Nolans fantastiska batmantrilogi.

Det finns de som säger att filmen inte riktigt lever upp till det som var The Dark Knight. Det gör den kanske inte. Men det här är en litet annorlunda film. Det är verkligen storslaget, där Jokerns upptåg var relativt små egentligen så känns det som om alltid trappas upp i den här filmen och hela tiden höjs allting. I Banes tema och i Batmantema (musik alltså) som hela tiden slår på. Och på. Och på. Och på. Det tar aldrig slut. Filmen går hela tiden framåt. Man vet inte exakt hur mycket tid som går men det känns hela tiden som om det är bråttom. Det finns ingen chans att vila.

Och Bane är ju också oerhört trevlig. Jag har ju ingen koppling alls till honom. Han var väl med i någon tidigare film (det vill väl de flesta glömma). Men här fungerar han perfekt. Och till skillnad från Jokern så har han en existerande bakgrundshistoria som han med sina ögon skildrar så vackert riktigt i slutet. Han skildrar förövrigt en hel del med sina ögon och sitt kroppspråk då halva ansiktet är dolt av en mask.

En mask som också ger honom den häftigaste rösten. Så jo. Årets bästa film är The Dark Knight Rises. Enligt mig.


Det var två filmer jag såg två gånger på bio i år. Det var The Dark Knight Rises och The Hobbit. Så givetvis skulle de två filmerna vara där i top2. Top5 är spikad. Och sjätte platsen är ju klar. 7-10 är litet öppna egentligen. Jag valde nu dessa filmer men t.ex. Skyfall eller Chronicle kunde bra ha platsat. Eller varför inte mindre filmer som Safety Not Guaranteed och... tja... det var väl alla mindre filmer jag såg. Men det blev nu dem som jag valde här.

Vissa hade jag mer att skriva om än andra. Det här var top10 filmer. Nu är det bara att se fram emot nästa år. Och följande hobbitfilm.
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Jag har Hunger Games böckerna, så det är bara att komma och låna. Läste ut tvåan i helgen och jag gillade den mycket, bättre än den första.
Jill03.01.13 kl. 09:01

Yes. Indeed. Jag är Shinan. Real name: Jan Karell. Kallas Jaane. Kallas också en hel del annat ibland. Jag minns sällan namn. Så det är därför som, när jag träffar dig, jag inte kallar dig vid ditt namn för tänk om jag sade fel namn. Det skulle vara litet halvfel. Jag är också raseborgare. Dvs jag kommer från staden Raseborg. De flesta som bor i Raseborg är dock inte raseborgare. Men några finns det väl. Det finns också ett antal raseborgare som inte bor i Raseborg.